Utmaningar som är centrala i samhället måste få fullt fokus och tas på största allvar. Arbetslösheten är en sådan utmaning. Trots att krigsoro i närområdet, gängvåld, postpandemi, inflation med mera trängs i mediautrymmet, vilket i mångt och mycket styr politikens fokus måste arbetslösheten få plats på dagordningen. Den är central för de skatteintäkter som skall finansiera alla övriga lösningar på ovanstående politiska problem och insatser.
Skillnad på riktiga jobb och sysselsättning
Den senaste tiden har regeringen valt att prata om sysselsättningsgrad i stället för arbetslöshet. Skillnaden mellan de båda måtten är stor. När man väljer att titta på sysselsättningsgrad så behöver man inte göra någonting, där ligger Sverige bra till, bland de bästa i Europa. Här mäter man hur stor del av medborgarna i arbetsför ålder mellan 15 och 74 år som är sysselsatta. För att räknas som sysselsatt räcker det att ha arbetat 1 timme under en referensvecka. Sverige har 67,3 procent sysselsatta, plats nummer fem i EU, Island ligger på plats nummer ett med 74,1 procent, därefter Schweiz, Nederländerna och Norge. Om man i stället väljer att mäta arbetslöshet så ligger Sverige inte så bra till, vi har den femte högsta arbetslösheten i EU på 7,6 procent, endast Grekland, Spanien, Turkiet och Italien har högre arbetslöshet. Arbetslöshet (AKU) mäts genom att räkna den andel av befolkningen som inte är sysselsatt och kan börja ett arbete inom två veckor och aktivt sökt arbete under de senaste 4 veckorna. Permitterade eller korttidspermitterade räknas inte som arbetslösa utan räknas som sysselsatta. Arbetslöshetstalet är den andel av arbetskraften, det vill säga summan av antalet arbetslösa och sysselsatta medborgare som är arbetslösa.
Skillnad på riktiga jobb och sysselsättning för politiken
Ovanstående skillnad mellan hur man väljer att mäta sysselsättningsgrad eller arbetslöshet medför stora skillnader på politiken i landet. Hög arbetslöshet kallar på insatser för att skapa jobb och trycka ner arbetslösheten, medan hög sysselsättningsgrad signalerar att läget är under kontroll och att inga insatser för att skapa jobb behöver prioriteras för stunden.
Skillnad på riktiga jobb och sysselsättning för skatteintäkterna
Hög sysselsättningsgrad innebär att summan av de som har riktiga jobb och de som är satta i någon form av sysselsättningsåtgärd är hög. Men det innebär inte att alla bidrar med skatteintäkter till välfärden. Tvärtom så kan andelen som uppbär stöd tagna ur ”skattekistan” vara hur hög som helst utan att det ger någon signal om att skatteintäkterna är i fara. Hög arbetslöshet innebär ett tydligare mått på att andelen som inte bidrar med skatteintäkter till välfärden är hög. Som sagt, det ena måttet kallar på åtgärder, det andra signalerar ”allt är bra” och vi kan luta oss tillbaka.
Politiken måste ha fortsatt fokus på Jobbskapande
Förbättrad välfärd fordrar ökade skatteintäkter. Dessa kan huvudsakligen fås på två sätt. Genom att fler arbetar i de privata företagen och betalar skatt. (Offentlig sektor fungerar inte eftersom dessa skattekronor betalas med skattekronor.) Alternativt måste skatten höjas. Eftersom vi idag har ett av världens högsta skattetryck riskerar ytterligare höjningar att knuffa företag ut ur landet, vilket skulle ge minskade skatteintäkter. Den enda förnuftiga lösningen är att skapa nya jobb.
Fyra av fem nya skattekronor skapas i små och medelstora företag.
Fyra av fem nya jobb skapas i små och medelstora företag. Det innebär att fyra av fem nya skattekronor också skapas där. Lösningen för att bygga och förstärka välfärden är alltså att stimulera dessa företag så att de kan utvecklas och anställa fler. Då det finns drygt 1 miljon små och medelstora företag räcker det att var femte företag anställer 1 person så har arbetslösheten halverats och 20 miljarder nya skattekronor landar i ”skattekistan” och kan finansiera reformer i välfärden. Till de 20 kan läggas ytterligare närmare 50 miljarder till, som de 200 000 uppbar i någon form av försörjningsstöd då de var arbetslösa.
Sopa inte problem och utmaningar under mattan
Så låt oss tala om arbetslöshet som den ser ut och den möjlighet som jobbskapande är för samhällets utveckling. Låt oss kavla upp armarna och lösa uppgiften och skapa 200 000 jobb i stället för att slappna av och gömma oss bakom vackra omskrivningar såsom en hög sysselsättningsgrad.
”Tillväxtjobb” löser uppgiften
Företagarförbundets modell för jobbskapande i småföretagen kallas för ”Tillväxtjobb”. En modell där de minsta företagen kan anställa en medarbetare på deltid, kompetensutveckla denne på plats i företaget på den andra deltiden. Utbildningsinsatsen finansieras av samhället och trappas ned succesivt samtidigt som arbete trappas upp. På detta sätt växer medarbetaren med uppgiften och företaget kan succesivt ta små steg under ett par år för att anställa med låg risk. Läs mer om modellen tillväxtjobb här.
Samverkan för att dra åt samma håll
Låt oss enas mellan politik och näringsliv och skapa framtidens ”lärlingsjobb” där kompetensutveckling i företagen blir en naturlig del av jobbet, samtidigt som det ger de små företagen en trappstegsmodell för anställning och skapar ett bra incitament för utveckling.
Mats Assarsson, Ordförande Företagarförbundet
Mathias Rebane, Näringspolitisk talesperson, Företagarförbundet
0706-72 18 21, mathias.rebane@ff.se