Sverige behöver en elmarknad som fungerar för svenska företag och hushåll. I dag har vi i stället ett system där el som produceras billigt i Sverige prissätts som om den vore bristvara på kontinenten. Resultatet har blivit orimliga elräkningar, svagare konkurrenskraft och en gigantisk överföring av pengar från elkunder till systemet genom så kallade flaskhalsavgifter.
Det är hög tid att Sverige inför en tvåprismodell för el.
Företagarförbundet har länge föreslagit en sådan modell. Grundtanken är enkel: svensk el som används i Sverige ska prissättas utifrån svenska produktionsförhållanden, medan exportel prissätts utifrån exportmarknadens villkor. Företagarförbundet är i en enda fråga överens med Vänsterpartiet då modellen liknar Vänsterpartiets förslag om “Sverigepriser”, där svenska elkunder skyddas från att fullt ut dras med i kontinentens högre elpriser. Oavsett politisk avsändare är principen rimlig: svenska företag och hushåll ska inte tvingas betala ett konstgjort överpris på el som produceras här.
Det handlar inte om att stänga Sverige mot omvärlden. Sverige ska fortsätta exportera el. Vi ska vara en del av den europeiska energimarknaden. Men export får inte betyda att svenska småföretagare, industrier och barnfamiljer ska agera stötdämpare åt en europeisk elmarknad som inte fungerar. När Sverige har god tillgång till fossilfri el måste det också komma svenska elkunder till del.
Dagens system har redan blivit dyrt. Mycket dyrt.
Vid årsskiftet 2025/2026 hade Svenska kraftnät drygt 85 miljarder kronor i flaskhalsinkomster i kassan, enligt Svenska kraftnät och Energimarknadsinspektionen. Pengarna kommer ytterst från elkunder – från företag och hushåll som betalat mer för sin el på grund av prisskillnader mellan elområden och länder. Samtidigt har EU diskuterat modeller där delar av dessa intäkter kan användas till elnätsinvesteringar i hela unionen. Det betyder att pengar som svenska elkunder betalat in riskerar att användas för att finansiera energiinvesteringar utanför Sverige.
Detta är kärnan i problemet. Hade Sverige infört en tvåprismodell när den föreslogs för fyra år sedan hade vi kunnat undvika att bygga upp detta miljardberg. Då hade mer av pengarna stannat hos de företag som skapar jobb, hos hushållen som kämpar med sina kostnader och i den svenska ekonomin. I stället står vi nu med risken att 85 miljarder kronor – pengar som svenska elkunder betalat – blir en bricka i ett europeiskt energipolitiskt spel.
För småföretagen är elpriset inte en abstrakt marknadsfråga. Det är skillnaden mellan att anställa eller avstå, investera eller pausa, fortsätta eller lägga ned. Restaurangen, verkstaden, bageriet, lantbruket och industriföretaget kan inte planera långsiktigt när en grundläggande insatsvara tillåts svänga kraftigt på grund av prissättning som många upplever som frikopplad från svensk verklighet.
Motståndare kommer säga att marknaden inte får störas. Men dagens modell är inte neutral. Den har skapat extrema överföringar från elkunder till systemet. Den har gjort svenska hushåll och företag fattigare. Den har försvagat förtroendet för både elmarknaden och politiken. Att reglera och rätta till ett systemfel är inte marknadsfientligt. Det är ansvarstagande politik.
En tvåprismodell skulle ge Sverige en mer rimlig ordning. Den skulle skydda svenska elkunder främst i södra och mellersta Sverige från onödiga prischocker, stärka företagens konkurrenskraft och minska risken för att svenska flaskhalsintäkter används till att lösa andra länders energiproblem. Den skulle också göra elmarknaden mer begriplig: svensk el till svenska kunder ska prissättas efter svenska förutsättningar – exportel efter exportmarknadens.
Sverige behöver lägre trösklar för företagande, fler investeringar och fler jobb. Då kan vi inte fortsätta med en elmodell som straffar dem som producerar, anställer och tar risker. Företagarförbundets tvåprismodell är därför inte bara en energipolitisk reform. Den är en reform för konkurrenskraft, rättvisa och ekonomiskt förnuft.
Sverige borde ha agerat för fyra år sedan. Nu får vi inte vänta fyra år till.
Dennis O Krook, näringspolitisk talesperson, Företagarförbundet (FF)