Liberalernas partiledare Johan Persson refererar till sitt tal 2006 då han var ”förband” till Lars Lejonborg i Almedalen.
Johan fokuserar mycket av talet på att skolan måste reformeras och det är tydligt att han siktar på utbildningsministerposten om hans borgerliga sida vinner valet.
Regeringen skall såklart bytas ut om Johan får som han vill och därefter skall Liberalerna som han utnämner till Sveriges skolparti återskapa en skola i världsklass. Liberalernas budget för skolan är större an alla de andra partiernas och det skall leda till en skola som både är för dem som ligger före, OCH den som ligger efter. 2,5 miljarder skall satsas på 1000 nya speciallärare.
Johan Persson gillar inte det extrema. Varken det extrema till höger eller till vänster. Han vill bygga en politik i den breda mitten, där medelklassen hyllas och Johan vill att fler skall få tillträde till medelklassen. Det är i medelklassen man finner lärarna, barnmorskorna, poliserna. Den strävsamma medelklassen inrymmer också ingenjörer, socialarbetare och småföretagare och hantverkare som får de svenska hjulen att snurra. Johan säger sig själv vara företagare och hans parti säger nej till rödgröna skattehöjning och jakt på småföretagare.
Johan lovar därefter ett par skattesänkningar som skall hjälpa fler att komma i arbete. Ett nytt jobbskatteavdrag istället för den annalkande skattehöjningen som han menar kommer att drabba låginkomsttagare vid årsskiftet.
Utöver det vill han också kraftigt sänka skatten på el, för att lindra det han kallar dyrtider för svenskarna. Skulden för dyrtiderna får Sossarna då Johan menar att de vanskött energipolitiken under åtta år.