Sedan i vintras har frågan om svenska elkunders flaskhalsavgifter oroat både politiker och näringsliv: ska pengarna kunna gå till elnätsprojekt i andra EU-länder? Nu har ministerrådet röstat igenom ett reviderat förslag – men striden är inte över.

Bakgrund

EU-kommissionens ursprungliga nätpaket innebar att en fjärdedel av medlemsländernas oanvända flaskhalsintäkter – avgifter som uppstår vid prisskillnader mellan elområden – skulle gå till gemensamma satsningar på elnätet i unionen, oavsett var pengarna sedan användes. Sverige riskerade att bidra med mer än något annat land. Vid årsskiftet hade Svenska kraftnät redan samlat in drygt 85 miljarder kronor, med ytterligare cirka 133 miljarder väntade under kommande decennium.

Kritiken lät inte vänta på sig. Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) drev en hård svensk linje i förhandlingarna.

Vad har ändrats?

Det nya paketet, som klubbades i ministerrådet, innehåller flera lättnader:

• Intäkter från prisskillnader inom ett land undantas helt.
• I stället för direkt 25 procent införs en trappa som börjar på 10 procent och stiger till max 25 procent år 2031.
• Satsningar som finansieras med ett lands avgifter måste ha koppling till just det landet.
• Pengarna får användas mer flexibelt, till exempel för elstöd vid kriser eller ny elproduktion – inte bara nya elkablar.

Näringslivets syn

Stefan Kvarfordt, klimat- och energiexpert på Svenskt Näringsliv, kallar förslaget en tydlig förbättring och menar att Sveriges tuffa hållning bidragit till förändringarna. Samtidigt är han inte nöjd: delar av de svenska avgifterna riskerar fortfarande att låsas fast i nätsatsningar som inte gynnar Sverige. Han liknar upplägget vid att ta ut trängselskatt i Barcelona för att finansiera en tunnel mellan Tyskland och Danmark. Svenskt Näringslivs linje är att kraven på gemensam finansiering borde strykas helt.

Vad händer nu?

Ministerrådets godkännande är bara halva vägen – Europaparlamentet väntas rösta om paketet efter sommaren. Hotet om att svenska elkunders pengar ska försvinna till andra EU-länder har dämpats, men frågan är fortsatt öppen.

Källa: Tidningen Näringslivet, 30 juni 2026, Johanna Allhorn.