Ett litet bageri i Skåne betalar i november tiotusentals kronor mer för elen än för ett år sedan. Det är pengar som annars hade blivit en ny anställning, en investering eller bara en lön till ägaren. Samtidigt tjänar Vattenfalls vd in bagerimästarens prischock på ett par timmar. Södra Sveriges småföretag håller på att bli elmarknadens slagpåse, skriver Dennis O Krook, Företagarförbundet
Måndagen den 9 november kostade en kilowattimme el i genomsnitt 4,29 kronor i elområde 4, före skatt och avgifter. Under den dyraste kvarten, strax efter fem på eftermiddagen, kostade den 7,51 kronor. Det är just då restaurangen har ugnarna igång, frisören kör sina fönar och verkstaden sina kompressorer. Samma dag kostade elen i Sundsvall knappt sju öre. Det här är ingen tillfällig topp. Under novembers första tolv dagar har spotpriset i SE4 legat på i snitt 3,20 kronor per kilowattimme. Samma period i fjol var det 54 öre, en ökning med nästan 500 procent. Under hela november 2022, krisåret, var snittet 1,35 kronor. Hittills i november ligger elpriset alltså på mer än dubbelt så hög nivå som under krisen då politiker bjöd över varandra med löften om krisstöd.
Vad det betyder i bageriet?
Ta ett litet bageri med ugnar, kyl och frys som kanske drar 8 000 kilowattimmar en novembermånad. Med novemberpriset blir bara spotkostnaden runt 25 600 kronor, exklusive moms. I fjol var samma post knappt 5 700 kronor. Det är nästan 20 000 kronor extra på en enda månad, och då är inte energiskatt, nätavgift eller elhandlarens påslag medräknade.
20 000 kronor är en deltidsanställd. Det är en ny degblandare eller ägarens egen lön. För en frisörsalong i Lund, en pizzeria i Karlskrona eller en snickerifirma i Hässleholm är det skillnaden mellan att gå runt och att gå back. Och småföretagaren kan inte göra som villaägaren och sänka värmen och duscha kortare. Ugnen måste vara varm klockan fyra på morgonen. Kylen måste gå. Kunderna kommer när de kommer. Att ”flytta förbrukningen till natten” är inget råd till en lunchrestaurang. Dessutom finns stora skillnader i beskattningen. Medan el som används i industriell tillverkning kan beskattas med bara 0,6 öre per kilowattimme betalar många tjänsteföretag den ordinarie energiskatten på 36 öre. Frisören, restaurangen och kaféet har inte samma möjligheter till skattelättnader. Ändå är elen lika nödvändig för deras verksamheter.
Vad det betyder i direktionsvåningen?
Vattenfall är vårt gemensamma bolag, ägt av staten. Enligt bolagets egen ersättningsrapport fick vd Anna Borg en total ersättning på 25 miljoner kronor för 2025, varav 19,3 miljoner i grundlön. Det är drygt 1,6 miljoner kronor i månaden, bara i fast lön.
Räkna på det. Med en vanlig arbetsvecka tjänar Vattenfalls vd över 9 000 kronor i timmen i grundlön. Den extra kostnad som novemberpriserna lägger på ett litet skånskt bageri tjänar hon alltså in på drygt två timmar. Bagerimästaren har jobbat sedan fyra på morgonen. Vattenfalls vd har täckt hela hans prischock före förmiddagskaffet. Och det går bra för bolaget. Vattenfall rapporterade ett fördubblat underliggande rörelseresultat för första kvartalet i år. Vattenfalls egna riktlinjer, antagna av årsstämman, säger att ersättningen till ledningen ska vara måttfull och inte löneledande. Man undrar vad måttfull betyder för den som just sagt upp sin enda anställda för att kunna betala elräkningen.
Vattenfall är inte ensamt:
- Fortum, majoritetsägt av finska staten och en av Sveriges största elproducenter, betalade sin vd Markus Rauramo cirka 1,8 miljoner euro för 2025. Det är omkring 20 miljoner kronor.
- E.ON, med sitt svenska huvudkontor mitt i prischockens centrum i Malmö, gav sin koncernchef Leonhard Birnbaum uppskattningsvis 6,4 miljoner euro för 2025, runt 70 miljoner kronor. Samma år redovisade koncernen en justerad nettovinst på 3 miljarder euro och höjde utdelningen till aktieägarna för elfte året i rad.
Elfte året i rad med höjd utdelning. Under samma tid har Skånes småföretagare fått lära sig ordet ”elområde” den hårda vägen.
”Marknaden” är ingen naturlag
Nu kommer invändningen: vd-lönerna sätter inte elpriset. Det är sant. Priset sätts av att reaktorer står still för underhåll, att det blåser för lite i Tyskland, att gasen är dyr och att stamnätet inte klarar att föra ner billig el från norr. Allt det stämmer.
Men det är just det som är poängen. I det här systemet bär företagen i söder hela risken för stillastående reaktorer, svaga ledningar och vindstilla dagar i Tyskland. Producenterna, deras ledningar och ägare tar hem vinsterna när priset rusar. Det är ingen naturkraft. Det är ett politiskt val. Elområdena är ett politiskt val. Ersättningsnivåerna i statliga Vattenfall är ett politiskt val. Att flaskhalsintäkterna från elnätet inte går tillbaka till dem som betalar dem är också ett politiskt val.
Ett storföretag har energiavdelningar, prissäkrade avtal och förhandlingsstyrka. Ett enmansföretag i Simrishamn har ett rörligt avtal och en räkning som kommer efter att pengarna redan är slut. När priset är 7,51 kronor klockan fem en novembermåndag har småföretagaren inget val. Det har däremot regeringen, riksdagen och Vattenfalls ägare, alltså staten.
Tre krav – nu genast!
1. Rimliga ersättningar och tydligare ägarkrav på Vattenfall
Sätt ett tak för vd-ersättningen i statliga Vattenfall. När småföretag i södra Sverige kämpar med extrema elkostnader måste staten kunna motivera varför vd:n i det gemensamt ägda energibolaget får 25 miljoner kronor om året. Staten måste samtidigt ställa tydligare krav på investeringar, leveranssäkerhet och ett elsystem som ger konkurrenskraftiga villkor för svenska företag.
2. Låt flaskhalsintäkterna komma elkunderna till del
Använd flaskhalsintäkterna för att sänka elkostnaderna i södra Sverige. Regeringen måste skynda på arbetet med att frigöra de miljarder som samlas genom prisskillnaderna mellan elområdena. Pengarna ska snabbare komma företag och hushåll till del. Prioritera lösningar som ger direkta och automatiska lättnader på elräkningen, och driv de regeländringar som krävs för att möjliggöra detta.
3. Ge tjänsteföretagen rättvisare energiskatt
Sänk energiskatten för elberoende småföretag. Industrin kan få sin energiskatt reducerad till 0,6 öre per kilowattimme för el som används i tillverkningen. Samtidigt betalar många tjänsteföretag ordinarie energiskatt på 36 öre. Det är dags att se över skatteskillnaderna och ge även små elberoende företag bättre möjligheter att konkurrera och överleva.
Södra Sverige har blivit en försöksplats för en elmarknad som fungerar perfekt för dem som säljer el. Det är dags att den börjar fungera för dem som bakar brödet, klipper håret och lagar bilarna.
Dennis O Krook, Näringspolitisk talesperson Företagarförbundet