Tobias Wikström på Dagens Industri skrev för några veckor sedan en ledare som förtydligar hur arbetsgivaravgiften dels är avgift till välfärdssystem och som dels är en ren skatt. Om fler människor visste att de faktiskt betalar över 50 procent i skatt på den lön de har så skulle det folkliga trycket på politiken bli stort. Men tack vare sinnrik konstruktion som förklätts till ”arbetsgivaravgift”. Så går det flesta svenska i okunskap om att de i praktiken betalar mer än hälften av lön i skatt.

Kort:

Den allmänna löneavgiften är ca en tredjedel av arbetsgivaravgiften = ren skatt.

Allt över taket i sjukförsäkringsavgiften går in i statskassan som en skatt. (Pensionsmyndigheten har bedömt till till cirka hälften.)

Ålderspensionsavgiften har ett slags tak för intjänade pensionsrätter – allt även det hamnar som en skatt i statskassan.

Tobias Wikström skriver i sin ledare:

Alla dessa omständigheter är uttryck för statligt hyckleri. Man kallar det avgift, men det är en skatt. Man säger att det ska gå till specifika ändamål, men det gör inte det. Att ändra på detta kräver betydande politisk handlingskraft.

Konjunkturinstitutet bedömer att en sänkning av arbetsgivaravgifter sänker företagens kostnader, och då sänks priserna, vilket minskar inflationen. Konjunkturinstitutet kallar det ”ett potentiellt attraktivt finanspolitiskt instrument i ekonomiska lägen likt det som svensk ekonomi befinner sig i för tillfället”. Frågan är om Elisabeth Svantesson och regeringen har modet att ändra på arbetsgivaravgiften under mandatperioden?

https://www.di.se/ledare/arbetsgivaravgiften-ska-ned-svantesson/