Det pågår just nu en massiv förmögenhetsöverföring i Sverige. Inte från starka till svaga, utan från hushåll och företag till staten och statliga aktörer. Vanliga människor betalar mer, företag pressas hårdare och samtidigt fylls kassorna hos staten, Vattenfall och Svenska kraftnät. Det är en omvänd Robin Hood-rörelse — och den måste få ett slut.
När elräkningen landar i brevlådan är det inte bara marknaden som talar. Det är också ett kvitto på hur staten byggt, eller om man är mindre konspiratorisk misslyckats med att bygga, ett energisystem. Ett energisystem där samma medborgare först betalar höga elpriser, sedan energiskatt, sedan nätavgifter — och därefter förväntas vara tacksamma när en liten del av pengarna eventuellt betalas tillbaka i form av stöd. Att regeringen så sent som i mars 2026 ansåg sig behöva avisera ett nytt el- och gasstöd för januari och februari visar hur hårt hushållens ekonomi redan har pressats, eller är detta månne enbart röstfiske inför valet?
Samtidigt har staten starka intressen på vinstsidan. Vattenfall, som är helägt av svenska staten, beslutade vid årsstämman 2026 om en utdelning på 8 miljarder kronor till ägaren — alltså staten — för verksamhetsåret 2025.
Än tydligare blir det hos Svenska kraftnät. Myndigheten uppger själv att den vid årsskiftet 2025–2026 hade drygt 85 miljarder kronor i flaskhalsinkomster, och att ytterligare 133 miljarder väntas komma in under de kommande tio åren. Formellt ska pengarna användas till nätinvesteringar och tariffreduktioner. Men för hushåll och företag som betalar i dag är grundfrågan självklar: hur länge ska svenska elkunder agera kassako medan lättnaderna skjuts på på nästa generation?
Och ovanpå allt detta ligger fortfarande elskatten. Den sänktes visserligen från 43,9 till 36,0 öre per kilowattimme från den 1 januari 2026, men skatten finns kvar på varje förbrukad kilowattimme samtidigt som hushåll och företag redan bär höga kostnader för elproduktion, överföring och systembrister. Och inte nog med det – Sverige ligger fortfarande 36 gånger högre än EUs miniminivå för elskatt!
Det är här ilskan är berättigad. Svenska folket ska inte fungera som en outtömlig finansieringskälla för ett system där staten sitter på flera stolar samtidigt: som skatteuppbördsman, som ägare, som nätförvaltare och som tillfällig blek stödutdelare. När staten både tjänar på höga kostnader och samtidigt säger sig vilja lindra dem, uppstår en förtroendekris.
Det som nu behövs är inte fler tillfälliga plåster. Det behövs en verklig kursändring: snabbare återföring av flaskhalsinkomster till elkunderna, lägre och mer rättvisa nätavgifter, fortsatt sänkt elskatt och full transparens om hur mycket staten faktiskt tjänar på svenskarnas energikostnader. Svenska kraftnäts egna uppgifter visar att avgifter och intäkter redan används för att finansiera nätet och reducera tariffer. Då måste lättnaderna också märkas här och nu — inte i någon avlägsen framtid.
Nog är nog. Den omvända Robin Hood-politiken måste stoppas innan hushållens sparkapital, företagens marginaler och människors framtidstro har urholkats ännu mer.
Dennis Krook, Näringspolitisk talesperson, Företagarförbundet