Nooshi inleder med en referens till VM fotbollen och 1994, då det även var valår och makten gick över från en högerregering till en Socialdemokratisk regering. Noshi hoppas på en liknande succé för både landslaget och vänstersidan.
Hon målade upp bilden av ett Sverige där vanliga hushåll pressas av höga priser, hyror, elräkningar och vårdkostnader, samtidigt som banker, livsmedelsjättar, elbolag och mycket förmögna personer gör stora vinster.
Ett centralt budskap var att Vänsterpartiet vill att politiken ska ta tillbaka kontrollen över samhällsutvecklingen. Dadgostar riktade hård kritik mot Tidöregeringen och menade att högerpolitiken har gynnat de starkaste på bekostnad av löntagare, pensionärer och barnfamiljer. Hon framställde Vänsterpartiet som den kraft som krävs för att en ny regering verkligen ska föra en mer vänsterinriktad politik.
I talet lyfte hon flera konkreta reformförslag. Bland annat talade hon om höjda pensioner, avgiftsfri tandvård, lägre priser i kollektivtrafiken, förkortad arbetstid, sänkta kostnader för mat, el och boende samt en särskild satsning på nyblivna föräldrar. Hon betonade också behovet av en större bostadsreform och ett stopp för skenande hyror.
Finansieringen skulle enligt Dadgostars linje komma från dem som har störst ekonomiska marginaler. Hon pekade ut banker, stora matkedjor, elbolag, höginkomsttagare och miljardärer som aktörer som borde bidra mer. Det var ett klassiskt vänsterbudskap: välfärd och trygghet ska prioriteras före vinster och stora förmögenheter.
En annan viktig del av talet handlade om regeringsfrågan. Dadgostar markerade att Vänsterpartiet inte bara vill stödja en ny regering från sidan, utan vill ha verkligt inflytande och sitta i regering. Hon argumenterade för att ett maktskifte inte räcker om politiken ändå blir för försiktig eller mittenorienterad.
Huvudbudskapet var att Sverige behöver en politik som sänker kostnaderna för vanligt folk, stärker välfärden och låter de rikaste betala mer.