Om en rörelse i rörelse för ett bättre företagsklimat
Vad är det för skillnad mellan Volvo och Konditori Christin. Ja, det är ju naturligtvis självklart för var och en att de båda företagen kanske inte har så mycket gemensamt. Eller så har de det. För tyvärr är det så ordnat i det här landet att Volvo med alla sina anställda, chefer på hur många nivåer som helst, vd och styrelse är underkastade precis samma regler som konditori Christin. Det gör kanske inte så mycket för Volvo med sin miljardomsättning och tillgång till all världens expertis. Men för konditori Christin som också är lunchrestaurang på bästa läge vid Lilla torg i Karlshamn där nu pandemin slagit så hårt att omsättningen i kassan är lägre än personalkostnaden så är läget akut. Inköp, hyror, eventuell marknadsföring med mera tillkommer på kostnadssidan.
När man dessutom måste ta hänsyn till alla regler och föreskrifter och avgifter som ska betalas med väldigt korta bäst före datum så förstår var och en att Gudrun Björklund som äger och driver verksamheten med sin dotterTherese håller på att gå på knäna.
Så var finns räddningen.
Inom Företagarförbundet har vi en önskan eller kanske till och med ett krav på att tillsätta en Småföretagarminister. Genom att vederbörande arbetar för en minskning av arbetsbördan hos såväl företagarna som myndigheterna torde dennes lön snabbt vara intjänad – med råge dessutom.
Vi kan helt enkelt inte hålla på som vi gör. Det finns ingen anledning att LO skall agera poliser i jakt på kollektivavtal hos företag med mindre än tio anställda. Det är bara en av hundratals åtgärder som skulleunderlätta företagandet.
Det är ingen hemlighet att innovationer och utveckling i mångt och mycket sker hos små dynamiska företag. Det var inte så länge sen som Spotify, Skype, Klarna, Izettle och allt vad de heter var små företag som drevs av entusiaster under knapphändiga former. Vill vi ha fler sådana är det dags att se om regelverken. Vill vi ha fler små växande företag där 4 av 5 nya jobb skapas så måste regelkrånglet. Dessutom måste den tvångströja som nuvaranderegering iklätt sig tas av och kastas på tippen.
Vi har helt enkelt inte råd att ha en politik och ett regelsystem som stjäl stora delar av den tid som våra entreprenörerbehöver för att utveckla sina varor och/eller tjänster.
Dessvärre lär inte modet finnas. För vem vågar riskera att röstkollektivet plötsligt får ben och springer åt alla möjliga håll – förmodligen vänsterut, om det plötsligt skulle föreslås en rad förenklingar. Som dessutom effektueras i närtid?
Gudrun Björklund får vackert vänta
…på utlovade allmosor från Magdalena Andersson, annars blir det snart ett drygt halvdussin personer till som bättrar på arbetslöshetsstatistiken. Risken är dock stor att inget händer och om man skulle börja diskutera föreslagna termer riskerar kossan att dö innan gräset ens har börjat gro.
Vad gäller Volvo så har vi ju den ordningen i vårt land att vi första hand värnar om storföretagen. Till och med bankerna har räddats med skattemedel och när deras ohemula vinster redovisas så är det knappastskattebetalarna som får tillbaka några pengar.
Kolchostänkandet att alla ska behandlas lika är politisk fin inriktning, men inte fungerande modell – det är framförallt en gigantiskt fallgrop för utvecklingen mot ett bättre samhälle där kraften kommer underifrån.
Om Magdalena Andersson och hennes undersåtar såg potentialen och kraften i småföretagen kommer sannolikt Gudrun på Konditori Christin att skapa procentuellt fler nya jobb än Volvo, och många med henne.
Peter GH Enckell, Företagarförbundet