Det senaste halvåret har det kommit flera nya utspel om de svenska flaskhalsavgifterna. EU-kommissionen har lyft idén att en del av medlemsländernas flaskhalsintäkter ska kunna användas till gemensamma europeiska elnätsprojekt. Den svenska regeringen har svarat med hårda ord, och energiminister Ebba Busch har till och med hotat att stoppa elledningar till grannländer om förslaget drivs vidare. Samtidigt visar svenska myndigheter att pengarna redan är enorma: Svenska kraftnät uppgav i februari att de hade drygt 85 miljarder kronor i sådana intäkter vid årsskiftet, och Energimarknadsinspektionen redovisade i februari att inflödet bara under 2025 var cirka 30,5 miljarder kronor. Utöver det så räknar Svenska Kraftnät med att få in ytterligare 130 miljarder de närmaste 10 åren.
Som småföretagare är det svårt att känna något annat än irritation. Vi får ständigt höra att elmarknaden måste fungera, att investeringar tar tid och att systemet är komplicerat. Men från golvet ser det mest ut som att vanliga elanvändare och företag får betala dyrt för ett system som politiken och myndigheterna inte lyckas få ordning på.
Flaskhalsavgifter uppstår därför att elen inte kan överföras dit den behövs. Det är alltså i grunden ett kvitto på att nätet inte räcker till. För en småföretagare blir det absurt: först får man leva med höga och ojämna elpriser därför att det finns flaskhalsar i systemet. Sedan samlas miljarderna som detta skapar på hög. Sverige har mer på hög, 85 miljarder är resten av EUs länder tillsammans! Och därefter börjar samma politiska nivå som inte löst problemet diskutera om pengarna ska skickas vidare till andra projekt, kanske till och med utanför Sverige.
Det är huvudlöst!
Man behöver inte vara emot europeiskt samarbete för att reagera. Den som driver butik, verkstad, åkeri, café eller mindre industri vet hur verkligheten ser ut. Marginalerna är små. Varje extra tusenlapp i el, nätavgifter eller osäkerhet påverkar viljan att anställa, investera eller ens hålla öppet lite längre. När staten och EU då börjar tala om dessa pengar som om de vore fria budgetmedel, missar man kärnan: det här är pengar som uppstått därför att systemet inte fungerar som det borde.
Sverige borde därför hålla fast vid en enkel princip: pengar som kommer från svenska flaskhalsar ska i första hand användas för att bygga bort svenska flaskhalsar och sänka kostnadstrycket för svenska elkunder. Om Svenska kraftnät inte hinner med detta bör rimligen pengarna återbetalas till de som straffats, de i södra Sverige främst, men alla som bidragit bör få sin återbäring av pengarna. Allt annat skickar fel signal. Småföretagare behöver inte fler utspel, fler kraftuttryck eller fler politiska markeringar. Vi behöver lägre kostnader nu, och besked som faktiskt märks på elräkningen.
Det är först då förtroendet kan börja byggas upp igen.
Fakta bakom texten: EU-kommissionens förslag gäller att 25 procent av ländernas flaskhalsintäkter ska kunna användas till gemensamma projekt; den svenska regeringen har kritiserat detta offentligt. Svenska kraftnät uppgav den 25 februari 2026 att myndigheten hade drygt 85 miljarder kronor i flaskhalsinkomster vid årsskiftet 2025–2026. Energimarknadsinspektionen redovisade den 27 februari 2026 att flaskhalsintäkterna under 2025 uppgick till cirka 30,5 miljarder kronor. Svenska kraftnät är statligt. Staten har utöver flaskhalsavgifterna de senaste fem åren tagit in 270 miljarder i elskatt och moms.