Sverige har en av de högsta arbetslöshetsnivåerna i EU. I somras låg den svenska arbetslösheten på 8,7 procent, jämfört med ett EU-snitt på 6,0 procent. Vi ligger alltså inte bara efter – vi tillhör toppskiktet av länder där allt fler saknar jobb, samtidigt har regeringar till höger och vänster styrt näringspolitiken utan att ha en enda minister med uppdraget att fokusera på just de företag som faktiskt anställer flest.
Det är en obalans som borde vara självklar att åtgärda. Fyra av fem nya jobb i Sverige skapas i små och medelstora företag. 99,4 procent av alla privata företag i landet räknas som småföretag, och sex av tio sysselsatta i privat sektor arbetar i ett litet eller medelstort bolag. Ändå saknar alla dessa – motorn bakom nästan hela den privata sysselsättningen – en egen röst runt regeringens bord. Vi har en näringsminister, men ingen med det uttryckliga uppdraget att bevaka just de mindre företagens villkor: regelbördan, kapitalförsörjningen, kostnaden för att anställa sin första medarbetare och så vidare…
Det är inte en marginell fråga. Om bara var femte av landets små företag anställde en enda person till skulle arbetslösheten i praktiken kunna halveras. Det är inte en hoppfull fantasi – det är en fråga om vilja och politiskt fokus. Storindustrin skulle behöva växa med 25 procent i personalstyrka för att matcha den sysselsättning som redan i dag skapas av småföretagen. Det är svårt att tro på att detta skulle ske. Därför måste vi på allvar prata om vad som krävs för att få just småföretagen att våga ta steget att anställa.
Anledningen är sällan ovilja hos företagarna själva. Det handlar om trösklar som är fullt möjliga att sänka: höga kostnader och stor osäkerhet kring att anställa sin första medarbetare, krångliga och tidskrävande regler där tillfälliga lättnader i arbetsgivaravgifter aldrig blir bestående eller begripliga, och svårigheter att få tag på kapital för den som vill växa utanför storstadsregionerna. Var och en av dessa trösklar går att sänka med politiska beslut. Det som saknas är en småföretagarminister i regeringen vars enda uppdrag är att driva igenom dem.
En särskild småföretagarminister skulle inte vara symbolpolitik. Uppdraget skulle vara att göra just detta: förenkla regelverket för den som anställer sin första person, med satta och kontrollerade tidsgränser i stället för nya utredningar som rinner ut i sanden. Se till att riskkapital och lånemöjligheter faktiskt når företagare utanför bostadsmarknaden i Stockholm, Göteborg och Malmö. Och göra jobbskapande i småföretag till en uttalad, mätbar del av regeringens arbetsmarknadspolitik – inte en fotnot i näringsdepartementets bredare uppdrag.
Nu, inför nästa regering, finns chansen att göra det på riktigt. Varje år utan en minister med det här fokuset är ett år av förlorade jobb, förlorad tillväxt och en arbetslöshet som förblir bland de högsta i Europa – trots att lösningen till stor del redan finns i landets 1,2 miljoner små och medelstora företag. Det som saknas är inte vilja hos företagarna. Det som saknas är en politik som tar deras roll i jobbskapandet på lika stort allvar som de själva gör varje dag.
Sverige behöver inte fler utredningar om arbetslösheten. Sverige behöver en minister som vaknar varje morgon med uppdraget att göra det lite lättare att anställa nästa person.
De kommande dagarna kommer Företagarförbundet att presentera partiernas egna förslag på kandidater till småföretagarminister.
Dennis O Krook, näringspolitisk talesperson, Företagarförbundet