Socialdemokraterna Har lagt ett förslag om att slopa karensdagen. Det kan låta omtänksamt – med tryggare villkor när man blir sjuk? Men bakom frieriet inför valet döljer sig en verklighet som alltför sällan syns i den politiska debatten: småföretagarnas. För oss är karensdagen inte en hjärtlös konstruktion. Den är en nödvändig självrisk som gör att systemet fungerar i praktiken.
Företagarförbundet har nyligen frågat hundratals småföretagare vad de tycker om förslaget att ta bort karensdagen. Bilden är tydlig: en överväldigande majoritet är negativa. De ser framför sig ökad korttidssjukfrånvaro, högre kostnader och ytterligare press på redan hårt belastade verksamheter. När politiken talar om reformer av sjukförsäkringen måste man också våga tala om vem som i slutändan betalar – och hur detta påverkar jobben.
Små företag har inga marginaler
I många småföretag är varje person avgörande. När en medarbetare är borta märks det omedelbart: kunder får vänta, leveranser försenas, ägaren får hoppa in själv på kvällar och helger. Samtidigt står företaget för sjuklönen från första dagen. Att då ta bort karensdagen innebär i praktiken att arbetsgivaren tvingas ta hela kostnaden från dag ett, oavsett om frånvaron är motiverad eller inte. För stora organisationer med HR-avdelningar, buffertar och reservpersonal är detta en sak. För frisören med tre anställda, restaurangen på hörnet eller den lilla verkstaden är det något helt annat. Det är dessa företag som utgör ryggraden i svensk sysselsättning. Utan deras vilja att anställa faller mycket av arbetsmarknaden. Om Socialdemokrater och andra politiker fortsätter att skjuta över kostnader och risker på småföretagen, ska vi inte bli förvånade om färre vågar anställa – eller ens vågar driva företag.
Sjukförsäkring måste ha en självrisk
Karensdagen (karensavdraget) är inte perfekt, det borde kanske vara två? Men den fyller en viktig funktion: att skapa en rimlig balans mellan trygghet och ansvar. Precis som i andra försäkringssystem behövs en självrisk som motverkar överutnyttjande och spontana ”ledigdagar” som maskeras som sjukfrånvaro. Detta handlar inte om misstro mot anställda, utan om systemdesign. Om det inte kostar någonting alls att vara hemma kortare perioder ökar risken att sjukförsäkringen används för sådant den inte är avsedd för. Det kan handla om allt från trötthet och bekvämlighet till konflikter på arbetsplatsen som borde lösas på andra sätt. För ett litet företag blir effekten dubbel: man förlorar både arbetskraften och får ökade kostnader. Den seriösa arbetsgivaren – som redan idag sliter för att få ihop kalkylen – blir också den som får bära konsekvenserna av ett system som bjuder in till missbruk.
Ökade kostnader hotar jobben
En slopad karensdag innebär inte bara ökade direkta sjuklönekostnader. Den innebär också mer administration, mer krångel och mer osäkerhet i vardagen. Scheman måste göras om, kunder ombokas, vikarier jagas i sista stund – i de fall det ens går att hitta någon. När vi talar med våra medlemmar är det uppenbart att många redan nu befinner sig på gränsen. Hyror, arbetsgivaravgifter, räntor och andra kostnader har stigit. I det läget är förslaget om slopad karensdag inte en omtänksam reform, utan ännu en sten i ryggsäcken. Socialdemokraterna behöver ställa sig en enkel fråga: Vill vi ha fler eller färre anställningar i små och växande företag? Om svaret är fler, kan vi inte samtidigt införa reformer som gör det dyrare, krångligare och mer riskfyllt att vara arbetsgivare.
Om karensdagen ska ändras – låt staten ta notan
Skulle en ny regering efter valet ändå vilja förändra systemet måste en grundprincip gälla: den som fattar beslutet måste också ta kostnaden. Om karensdagen tas bort är det rimligt att staten – inte småföretagaren – tar hela eller en betydligt större del av sjuklöneansvaret från dag ett. Annars flyttar man ännu mer ansvar från det gemensamma till enskilda företagare, som redan är hårt pressade. Det finns också andra villkor som måste på plats för att en förändring över huvud taget ska vara acceptabel: krav på läkarintyg tidigare än idag, tydliga begränsningar för hur många korta frånvarotillfällen som kan ersättas samt möjlighet att ha olika regler för små och stora företag. En ”one size fits all”-lösning passar inte när förutsättningarna är så olika.
Låt inte småföretagarna bli systemets bankomat
Småföretagare är vana att ta ansvar – för sina anställda, sina kunder och sina egna familjer. De står för jobben, skatteintäkterna och ofta för den service som håller landsbygd och mindre orter levande. Men de kan inte fortsätta vara systemets bankomat varje gång en reform ska finansieras. Att värna en ansvarsfull sjukförsäkring är inte detsamma som att vara hjärtlös. Tvärtom. Om vi vill ha ett hållbart system, som både ger trygghet åt den som verkligen är sjuk och som inte knäcker de företag som skapar jobben, behöver vi behålla någon form av självrisk – och vi behöver vara ärliga med vem som ska stå för kostnaden när reglerna ändras.
Socialdemokraterna och Mikael Damberg måste lyssna på dem som varje dag lever med konsekvenserna av beslut som fattas i Stockholm. Vår uppmaning är enkel: slopa inte karensdagen!
Mats Assarsson, Företagarförbundet